-Det Femte Barnet-
Glömde ju förresten uppdatera om boken jag läst.
Den var riktigt bra!
Den kan jag rekommendera att ni ska läsa.
De börjar med att skaffa ett stort hus, som de inte alls har råd med, särskilt som de börjar med barnaalstrandet på en gång så Harriet måste sluta arbeta. Davids välbärgade far övertar amorteringarna. Harriet föder i rask takt fyra barn. Hon orkar inte med allt ensam, men hennes mor får flytta in och hjälpa till. David och Harriet bjuder in släkten till påsk och jul. Dessa njuter av den gammaldags atmosfären, samtidigt som de ogillar parets envisa vägran att använda preventivmedel. Varken David eller Harriet bekymrar sig över att andra människor (Davids far och Harriets mor) får betala för den livsstil de valt. Mormor kanske skulle vilja ta det lugnt eller ägna mer tid åt sin andra dotter, som fått ett utvecklingsstört barn. Alla vill leva som vi, de vill bara inte erkänna det, påstår Harriet självbelåtet.
Så föds det femte barnet, Ben. Redan under graviditeten plågas Harriet av olidliga smärtor genom hans sparkar. När han föds liknar han varken sina syskon eller sina föräldrar. Gula ögon, sluttande panna, långa starka armar, han verkar tillhöra en annan art, en neandertalare. Han är otroligt stark och amningen blir en ny plåga, och Harriet upphör snart med den. Ben tycks varken kunna känna eller behöva tillgivenhet. Han verkar mest av allt som ett livsfarligt rovdjur. Sedan han redan som baby i spjälsängen lyckats bryta sönder treårige Pauls arm förstår de andra barnen att hålla sig undan. När Ben börjat gå gäller det att vakta honom i närheten av alla djur eller den utvecklingsstörda kusinen. Han tycks ha en mördarinstinkt.
Ingen älskar Ben, inte heller Harriet. De andra barnen blir lidande. Till slut övertalas hon att lämna honom till ett hem som tydligen är till för barn som ska vanvårdas ihjäl. Skildringen av detta hem är skrämmande. Jag hoppas att såna hem inte finns idag!
Den var riktigt bra!
Den kan jag rekommendera att ni ska läsa.
De börjar med att skaffa ett stort hus, som de inte alls har råd med, särskilt som de börjar med barnaalstrandet på en gång så Harriet måste sluta arbeta. Davids välbärgade far övertar amorteringarna. Harriet föder i rask takt fyra barn. Hon orkar inte med allt ensam, men hennes mor får flytta in och hjälpa till. David och Harriet bjuder in släkten till påsk och jul. Dessa njuter av den gammaldags atmosfären, samtidigt som de ogillar parets envisa vägran att använda preventivmedel. Varken David eller Harriet bekymrar sig över att andra människor (Davids far och Harriets mor) får betala för den livsstil de valt. Mormor kanske skulle vilja ta det lugnt eller ägna mer tid åt sin andra dotter, som fått ett utvecklingsstört barn. Alla vill leva som vi, de vill bara inte erkänna det, påstår Harriet självbelåtet.
Så föds det femte barnet, Ben. Redan under graviditeten plågas Harriet av olidliga smärtor genom hans sparkar. När han föds liknar han varken sina syskon eller sina föräldrar. Gula ögon, sluttande panna, långa starka armar, han verkar tillhöra en annan art, en neandertalare. Han är otroligt stark och amningen blir en ny plåga, och Harriet upphör snart med den. Ben tycks varken kunna känna eller behöva tillgivenhet. Han verkar mest av allt som ett livsfarligt rovdjur. Sedan han redan som baby i spjälsängen lyckats bryta sönder treårige Pauls arm förstår de andra barnen att hålla sig undan. När Ben börjat gå gäller det att vakta honom i närheten av alla djur eller den utvecklingsstörda kusinen. Han tycks ha en mördarinstinkt.
Ingen älskar Ben, inte heller Harriet. De andra barnen blir lidande. Till slut övertalas hon att lämna honom till ett hem som tydligen är till för barn som ska vanvårdas ihjäl. Skildringen av detta hem är skrämmande. Jag hoppas att såna hem inte finns idag!
Kommentarer
Trackback
